Det är svårt att komma undan Pixies när man ska snacka om musik som haft inflytande under de senaste 25 åren. Många har snackat om bandet som stora influenser. Och Kurt Cobain har till och med påstått att ”Smells like teen spirit” var ett försök att kopiera Pixies. Så när Black Francis och kompani släpper en platta efter ett uppehåll på 23 år finns det förstås förväntningar. Stora förväntningar. Och sanna mina ord. Det här är en mäktig skiva. Mycket beror på Black Francis förmåga att var närvarande, plågad och knivskarp i sina berättelser. Jag tycker också att han faktiskt sjunger bättre än någonsin. Livet finns i rösten. Livet med alla dess erfarenheter.
Jag vill lyfta fram tre sånger som är alldeles särdeles briljanta. Men nivån är hög. 1) ”Greens and blues” är sången som saknades på alla andra plattor med bandet. Som om allt har stoppats ner i en blandare och ut kom det här. 2) ”Silver snail” är en mäktig, surrealistisk, berättelse om sex, vapen och självmord. Tung och brutal och oändligt vacker. 3) ”Andro queen”. Ett under av olycklig kärlek som biter hårt i hjärtat.
Vad skönt att Pixies finns här igen.
Mäktig återkomst av Pixies
Stora förväntningar. Och sanna mina ord. Det här är en mäktig skiva.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.