Länge var nog Vadstena-akademien - i ekonomiskt avseende - en äventyrlig historia. Dessbättre är verksamheten numera en institution, erkänd och uppskattad efter förtjänst.
Efter 40 år - 1967-2006 - har det befunnits vara dags för en samlad klingande dokumentation: fyra skivor med en speltid på fem timmar och 20 minuter med över 90 utdrag ur föreställningar och med över 150 sångare.
Till att börja med dominerade ju den äldre italienska operan repertoaren. Med åren har det emellertid blivit stor bredd: någon ska kanske bli överraskad över att man faktiskt har spelat så mycket nyskriven - och beställd! - musik.
Carl-Gunnar Åhlén har gjort urvalet och skrivit vad som kallas "förord" - i realiteten en historik som ger mycket, tack vare skribentens sakkunskap, om opera i allmänhet, om Vadstena - akademien och om olika inspelningstekniker.
Margot Lande och Hanna Fjällman svarar för den detaljerade dokumentationen av de olika verken. Häri ingår också citat ur recensioner, varav framgår att föreställningarna tilldragit sig uppmärksamhet också från kritiker i bl a Tyskland, England, USA och Kanada.
Musikavsnitten presenteras likaså utförligt: sångtexter och inspelningsfakta med uppgifter om alla med verkande.
Och det klingande resultatet?
Jo, glädjeämnena är många. Tre av skivorna ägnas en kronologiskt ordnad presentation. Den fjärde kallas "souvenirer" och upptar inspelningar med elever som sedermera gjort verklig karriär. Några exempel från denna skiva får räcka. Här finns sålunda Britt Marie Aruhns koloratursång i "Äktenskapsgrälet" från 1972, en imponerande ensemble under Arnold Östmans ledning i "Bruden som försvann"(1974), möjligheten att återknyta bekantskapen med Mikael Samuelsson, Thomas Sunnergård, Hillevi Martinpelto och Ann Sofie von Otter och så, bland det mest minnesvärda, Anna Larsson i "Tokfursten".
Per Olov Backman