Allt ekar från Povel Ramels, Gals & Pals, Beppe Wolgers, Hasse & Tages och Monica Zetterlunds tidevarv.
Självsäkert kramar Margareta Bengtsson en läcker låtskatt och håller nutidsliv i dåtida klassiker som "Underbart är kort", "Vad e de där", "En gång i Stockholm", "Varför ska ja va me?" och "The midnight sun will never set".
Vi hör alltså en del av 70-talets amerikaförsvenskade socialromantik. Allt med klar, svängig och tydlig jazzröst där medmusikerna är en dröm av instrumentaldiamanter.
Frödings dikt "Å i åa ä e ö" blir en ramsa i hennes New Yorkhyllning där hon svänger sig genom miljonstaden med bluesfärgade glädjeskutt.