Lizz Wright har med sin mörka, sensuella alt för mig blivit en av 2000-talets viktigaste sångerskor. Hon skriver egna låtar och tolkar andras på ett vidunderligt sätt. Chick Corea, Ike Turner eller Neil Young, det spelar ingen roll, hon gör låtarna till sina.
Här på tredje albumet är det mycket eget. Jag fäster mig omedelbart vid titelsången: stark, suggestiv, mjukt böljande. Soul, jazz, r'n'b mixas försiktigt, rösten är hela tiden i centrum. Plus för versionerna av Led Zeppelins "Thank you" och Patsy Clines drömlika "Strange". Som bonus bjuds en innerlig gospeltolkning av The Bands "It makes no difference". Rick Danko ler i sin himmel.