Han lämnar henne i första låten. Resten av skivan låter som om han ångrar sig. Den låter som ensamma nätter, med bara vin och Chet Bakers gamla jazzskivor som sällskap. Som svartvita filmer och regn och dystra hotellrum i okända städer.
Jay-Jay Johansons röst är lika bräcklig som hans hjärta. Hans sjunde skiva har grått omslag, precis som den förra. Den är ännu mörkare, ännu vackrare och ännu mer melankolisk och inspelad i Break My Heart studios. Med mer piano och mindre elektronik och en samplad Charles Bukowski som säger: "Theres no hope, just booze and madness".
Den är ett mästerverk.