John Fogertys första Blue Ridge Rangers-platta var en oväntad succé. Uppföljaren har låtit vänta på sig. Men upplägget är detsamma som på föregångaren. Countrycovers på Fogerty-vis. Det borde inte kunna gå fel. Det gör det förvisso inte heller, men "rides again" är ändå inte lika häftig som den första plattan i samlingen. Dels är låtvalet inte lika vasst den här gången. Där det då var Hank Williams är det nu John Denver och Rick Nelson bland låtförfattarna. Litet snällare och mesigare alltså. Något som också gäller för John Fogertys röst. Den en gång råa pipan är nu mer städad och balanserar dessutom på gränsen till det vördnadsfulla (balladerna) och det frejdiga (de snabbare sakerna).
Men, men...slutintrycket är ändå gott. Naturligtvis. John Fogerty är en av de stora amerikanska rockmusikerna genom tiderna och det omdömet gäller även nu på hans ålders höst. Att jag inte är tokbegeistrad beror troligen på de extremt höga förväntningarna.