New York-kvartetten Manowar är fortfarande så överdrivet macho att allt faller platt till marken. Inoljade muskler, svart läder, kalsonger av djurhudar och en kvinnosyn som får Hans Scheike att rodna. Även musikaliskt är allt som vanligt. Hästar galopperar, andar viskar, svärd slås mot varandra och en mysig engelsk farbror berättar sagor om Krigargudarnas framfart över slagfältet. Mellan allt trams lyckas bandet även klämma in några riktiga låtar och det tackar jag för även om det till övervägande del består av feglir i mellantempo. Endast i "King of Kings" piskar de upp tempot i något som påminner om vad bandet presterade för tjugo år sedan. Men trots det måste jag erkänna att Manowar har överträffat mina lågt ställda förväntningar på denna temaplatta om Oden och lyssningsstunden är ömsom behaglig, ömsom skrattframkallande.
PELLE GUNNARSSON