För några år sedan sa hon tack och adjö till musikbranschen. Men så surnade hon till över Bushadministrationen och krigandet i Irak och ett piano råkade stå i närheten.
"Shine" bygger mycket på stämningar - ofta i svalt jazzig ton - och kan ta lite tid att ta till sig. Men det är värt besväret. För trots tendenser till muzak, ett bitvis svårsmält åttiotalssound och en del väl platta trädkramartexter är det här ett njutbart album.
Rösten har hon kvar (nåja). Och integriteten. Joni Mitchell gör som hon vill.