CC
Senaste omgången av Idol måste ha varit den mest menlösa hittills. Efter att ha plågat mig igenom vinnaren Markus Fagervalls debut är det nu tvåan Erik Segerstedt som har hamnat i mina lurar.
Den stora skillnaden mellan de två är Markus vuxenrock-ambitioner. Erik har getts en lite mer klassisk pojkbandsroll och följaktligen består skivan till största delen av ballader och nästan-ballader. Men den landar ändå någonstans i ett mjäkigt Bryan Adams-land bland highways och guitars och med en slätstruken Dylan-cover som grädden på moset.