ELEKRONISKt/POP
CCCC
Moby: Hotel
Mute
Moby har samplat bluessångare, spelat punk för djurens rättigheter, komponerat majestätisk filmmusik, sålt några miljoner skivor och gett den annars så anonyma technon ett ansikte.
På "Hotel" återvänder han till sina rötter, och bekänner sin kärlek till David Bowie, depprock och new wave. Åtminstone är det vad han säger.
Vad man hör är först bara spretig pop med tämligen tråkiga gitarrer och Mobys egen, ganska svaga röst. Sjätte spåret är en läcker, mycket stillsam tolkning av New Orders "Temptation", med sångerskan Laura Dawn i huvudrollen. Sedan blir det mer elektroniskt, särskilt technomonstret "Very". Så kommer pianoballaden "Love should", den är storslagen och vacker och den vill inte släppa taget. Den tvingar mig att återvända och upptäcka även de andra låtarna.
Den som hört Mobys version av Joy Divisions "New dawn fades" borde inte bli alltför överraskad av "Hotel". Några gamla lyssnare skrämmer han nog bort. Men han är fortfarande bäst när han håller sig till sina klaviaturer.
FREDRIK KYLBERG