Eric Ericsons Kammarkör: Henze & Schostakovich
Caprice/CDA
Tysken Hans Werner Henze tonsatte avskyn mot nazismen till stöd för demokrati och människovärde. 1981 ställer han frågan "Hur var det i helvetet?" i den första av fem sånger ur sviten "Orpheus behind the wire".
Musiken lyfter texterna med sneda toner och kärva melodier. Med en kantig och dyster styrka besvarar Henze sin fråga med orden "Musik lät som tystnad".
Dmitri Sjostakovitj musiksatte 1951 "Ten songs on poems of 19th century revolutionary poets" under Stalins mördande förtryck. Dikter med udden riktad mot tsarväldet och till stöd för den framväxande revolutionära rörelsen.
Två ideologiskt oförenliga utgångspunkter och verk. Förenade av uppror och politik som blommar ut från händerna på mästerdirigenten Eric Ericson och struparna på hans vidunderliga kammarkör. Här sjungs inga låtar för allsång på Skansen.
En viss optimism lyser i de ryska lovsångerna med större sångbarhet än Henzes tonbrottningar. Sjostakovitj kom på kant med fundamentalisten Stalin och sviten är kritik mot sovjetväldets systemfel och misslyckande att befria människan. Här hyllas drömmar som inte stämmer med en bister verklighet. Programmusik med verbala ambitioner är ett opålitligt verktyg för regimer och gnisslar illa i öron som fått höra en annan bild av tingens ordning. Men musiken är rätt igenom fascinerande och ord kan också vara toner när de hyllar ideal och inte politiska system.