Ett drag som ligger snäppet under liveskivor och coverskivor på popularitetsskalan hos musikälskare. Det spelar ingen roll vilket band det handlar om, är du ett fan sedan tidigare kommer du oundvikligen att hata de nya versionerna och har du inte lyssnat på bandet ifråga finns det egentligen ingen anledning att ödsla någon tid på den nya musikaliska skruden. Eller?
Jag har aldrig följt Mustasch särskilt nära. Jag kan nynna lite på "Homophobic alcoholic", "Double nature" och "Black city" - alla tre återinspelade här - men längre än så kommer jag inte. Jag har inte orkat skilja agnarna från vetet utan alltid tröttnat halvvägs någonstans. Men när bandet kokar ner sin karriär till tolv låtar är guldkornen lättare att urskilja, utfyllnaden nästintill obefintlig - till och med nya biten "Angels share låter bra" - och jag kommer äntligen överens med Mustasch.