Nasalt mjukmedel

Norah Jones spelar vispop med countrykänsla, bräckligt vackra och sentimentala pianoharmonier. Hon tar få risker. Hon sjunger sina tretton välväxta låtar i lugnt tempo med nasal och lätt släpig röst.

Foto: Fotograf saknas!

Musik2007-01-31 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
CCC

Norah Jones: Not too late

Blue Note/EMI

Norah Jones spelar vispop med countrykänsla, bräckligt vackra och sentimentala pianoharmonier. Hon tar få risker. Hon sjunger sina tretton välväxta låtar i lugnt tempo med nasal och lätt släpig röst.

Fyller ett publikbehov

Jag tror att hon är helt ärlig. Jag tror att hon utan baktankar och med automatik passar in i ett önskat branschmönster. Jag tror att hon fyller ett publikbehov. Jag tror att hennes kursval för "Not too late" lägger ett tredje kapitel till en fortsatt succékarriär.

Högst lagom

"Sinkin’ soon" är albumets raket om att drunk- na av livet men med högst simkunnig musik som bryter det musikaliska lugnet, bråkigt och uppkäftigt, men bara högst lagom.

Hennes ängsliga politikerkritik i "My dear country" får ett försiktigt drag av cirkusfest med ännu en av albumets få annorlunda musikdräkter. För oftast är det ett dimmigt dis av mjukmedel som får vagga fram musiken.