Det är svårt att tro att ett band som New York Dolls ska ha något att ge mer än trettio år efter bandets storhetstid. Men så fel man kan ha. Det här är inte bara kompetent. Det är dessutom tungt och med en majoritet av goda sånger. Det finns en desperation som verkar stå starkare. Det är sorgset och med en vilja att berätta något. Samtidigt som det inte alls är kraftlöst, som jag lite fördomsfullt trodde. Det rockar av bara den och framförs med en klackspark som känns skönt opretentiöst. Lite som om Rolling Stones slutade vara en resande cirkus och hittade tillbaka till varför man håller på med musik. Schyst.
New York Dolls håller än
CCCNew York Dolls: ?Cause I sez soRhino/Warner
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.