En spark i magen, en frisk fläkt. Som förband till Depeche Mode 1988 tog de syntpubliken med storm. Kompromisslösa, minimalistiska och intensiva, med bara en mördande effektiv basslinga, slagverk och en maniskt vrålande sångare. Ett skelett av stål klätt med muskler och hat.
Det lät som framtidens musik.
Och det stämde ju på sätt och vis, för 22 år senare låter Nitzer Ebb i stort sett som de gjorde då, fast utan samma gnista. Bara när den engelska trion sänker tempot radikalt känns det nytt. Men allra bäst är "Kiss Kiss Bang Bang" - lika galet snabb och hård som förr.