Det räcker att höra några sekunder av inledande "Insecure" för att vara fast. Linköpingsbandet skapar ett aggressivt toksväng som inte visar någon nåd. Efter 30 sekunder kommer den stora vattendelaren i form av sången. Men eftersom jag älskar band som uppskattar och framhäver riktiga sångare är Linus Ekermos nasala något gnälliga stämma som guld för mina öron. Lika mycket imponerar det jämna låtmaterialet, inget av de åtta spåren är sämre än jättebra, sjuttiotalskänslan är okonstlad och ljudbilden härligt organisk. Största hindret för Nocturnals segertåg är att det tyvärr numera finns ett retrorockband i varenda gathörn. De flesta klämmer ur sig olyssningsbar dynga som riskerar att jaga bort potentiella Nocturnal-fans innan de hunnit lyssna.
Nocturnal: s/t
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.