POP
CC
Oasis: Dont believe the truth
Sony/BMG
För tio år sedan släpptes Oasis "(Whats the story) morning glory?". En lysande uppföljare till debuten "Definitely maybe" året innan och gruppen spåddes att bli nästa Beatles. Men alla rallarsvingar som bröderna Liam och Noel Gallager har utdelat till varandra under årens lopp slog luften ur framgångsballongen. Till slut blev de mer figurer i skvallerpressen än musiker och det var nog inte många som trodde att de skulle vara i samma band tio år senare.
Mina förväntningar är inte särskilt höga. De tre senaste studioplattorna från bandet har inte satt några djupa avtryck hos mig. Tyvärr kan "Dont believe the truth" inte heller sägas vara särdeles intressant.
Den sega intetsägande rock gruppen fastnar i är rent ut sagt tråkig, låtarna smiter obemärkt förbi och Liams lite hesa, platta stämma ger ingen känsla till texterna. Av den coola drygheten finns det inte några spår kvar, kanske har de blivit för gamla för sånt?
Det finns några höjdpunkter. "Mucky fingers" med lån av det drivande trumkompet från Velvet undergrounds "Waiting for my man", "Love like a bomb" med en envist smittande refräng och den sextiotalsdoftande "Part of the queue", men det är inte tillräckligt. För vid det här laget är mina öron fulla av gitarrmattor som effektivt suddar ut varje försök till några nyanser i musiken.