Oblivious: Goons and masters

Oblivious har slipat kanterna, lugnat ner sig och blivit sju resor bättre så det glädjer mig att bandet får möjligheten att ta första ordentliga steget utanför Östergötlands gränser. Nu har det givetvis inte skett någon gigantisk förändring av bandets musik - det är fortfarande en riffglad hyllning till sjuttiotalet som gäller - men där bandet tidigare körde på tyngd och aggressivitet är det nu blues och skönt flummiga partier som gäller. Oblivious stryker oss dock inte bara medhårs, öppningen med temporyckiga "Ego Boy" bjuder inte in till fortsatt lyssning. Men kommer man förbi det hindret ligger vägen öppen för en sjuttiotalstripp av fint snitt.