Oddjob var den elake gangsterasiaten med mördarhatt som krossade en golfboll med handen i Bondfilmen "Goldfinger".
Den musiken är inte med när jazzarna i Oddjob skjuter skarpt på filmmusiken i ett knippe Clint Eastwood-filmer från 60- och 70-talet.
Kompositören Lalo Schifrins "Scorpios theme" från "Dirty Harry" blir tung och skottsäker med fet mördarlust, precis som när Dirty Harry Callahan riktar sin Magnum 44 mot seriemördaren Scorpios huvud.
Eller låt dig skrämmas av Oddjobs livsfarliga balansgång mellan blås och rytmer i "Robbery Suspect" från våldsamma "Sudden impact" där Harry levererar en mördande klassisk replik innan han låter sig provoceras och 44:an dåna:
- Go ahead, make my day.
Morricones klassiska visselslinga från Leones spagettiwestern "Den gode, den onde och den fule" förvandlar de från hot till en trevande tolkning långt från stunsen och självsäkerheten hos Eastwoods gode Blondie-figur.
Oddjob knådar samman ett mäktigt hyllningsalbum utan ambition att härma originalmusiken, mer än nästan. "Clint" är tuff och mjuk som Clintan själv.