Det finns något lite kliande inställsamt och väl radioanpassat över Oskar "Kihlen" Linnros solodebut.
Han har helt lämnat Snook-rapen bakom sig. Retrosoulflirtarna som han klädde Veronica Maggio i, när han producerade hennes senaste skiva, har han också lagt åt sidan. Istället försöker Oskar Linnros göra modern svenskspråkig blåögd storstadssoulpop. Han plockar ledtrådar från föregångare som Orup, Mauro Scocco och han sjunger ibland förvillande likt Pontus Holmgren, från Pontus & Amerikanerna. Men Linnros är smartare än att bara skriva in sig i ett led av namnkunniga föregångare. Han jagar istället nuet och leker med moderna rytmer och det är då han hittar en egen identitet. Som i den förföriska "Ack, Sundbyberg". Då lovar den här debuten en hel del för framtiden.