Som vanligt när det gäller den brittiska sextetten är den nya skivan en teoretisk välgrundad djupdykning i ett religiöst tema. Denna gång en gotisk skräckhistoria som tar avstamp i legenden om Lilith, Adams fru innan Gud tyckte det var bäst att presentera honom för den mer fogliga Eva.
Jag gillar all musik som har ett drag av hysteri över sig men Cradle of Filth är så överdrivet hysteriskt precis hela tiden att mina öron tigger om nåd. Det är hetsiga stråkar som tagna ur duschscenen i filmen Psycho, det är elakt hamrande pianon, surrande getinggitarrer och givetvis sångaren Dani Filths karaktäristiska stämma som, med viss rätta, givit honom smeknamnet den onde smurfen. Men, om allt ovanstående inte stod att finna vore det inte heller en riktig Cradle of Filth-skiva. Att jag inte gillar det är av underordnad betydelse.
Pelle Gunnarsson