Detta är gruppens andra album och för mig är gruppen en helt ny bekantskap.
Mycket är överraskande bra. "Dotter Sion" har fått en coolt tillbakalutat, men samtidigt svängigt arrangemang. "Crown him" är mer krävande, men inte mindre vackert. Ibland smygs en klarinett eller en fiol in i sången på ett närmast subtilt sätt.
Tyvärr bryts den vilsamma, sakrala stämningen mitt i skivan av ett knippe ringlekar. Men det är snabbt glömt när gruppen därefter framför en mild, vacker version av "Det är en ros utsprungen".