Ungefär i samma veva som jag lärt mig uppskatta Hardcore Superstars förra skiva släpps en ny och det visar sig att bandet varit framme och pillat i den musikaliska framgångsformeln. I stället för att spinna vidare på den poppunkiga sleazerocken spelar de nu heavy metal på åttiotalsvis. Jag tänker på Accept när jag hör machokörerna och ibland får Joakim Bergs sång mig att se Ozzy Osbourne för mitt inre. Det kan jag svälja. Vad jag har svårare att förlika mig med är de hetsigt ylande gitarrsolona av Thomas Silver och den hyperenergiska trummisen Magnus Andreasson vars trumfills rullar flera varv över trumsetet. Bandet är helt enkelt övertänt och vill för mycket. Vad är det för fel på att bara spela vanlig rocknroll?
PELLE GUNNARSSON