Det spelar egentligen inte någon roll att jag inte gillar alla låtar på skivan. Det är nämligen ljudet och skivans sammansättning som får mig på fall. Bandet nöjer sig inte med bara en genuint frodig sjuttiotalsljudbild utan de har likt klassiska sjuttiotalsplattor som Queens "A night at the opera" och Alice Coopers "School's out" gjort en skiva som är så varierad att den ena låten inte är den andra lik. Men ändå hänger allt samman och passar perfekt in i varandra. Den osannolika melodifestivalframgången "Road salt" och den fantastiskt vackra "Sisters" är två av höjdpunkterna. Redan till hösten kommer vi att kunna ta del av fortsättningen som jag misstänker kommer heta "Road salt two".
Pain of Salvation: Road salt one
CCCC Pain of Salvation: Road salt one. Century Media.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.