Hårda rårockarna i Pascal hoppar över finlir och elegans.
På sin stadiga kurs väljer de bort snabbheten och brakar rätt in i kärnan - rockens tyngd. Fult och elakt skriker de fram vardagspoesin och larmar ut musiken som en envis slagborr.
Pascals styrka är deras begränsning. De maxar skickligt sin kapacitet utan skitsnack och krångel. Som en tungfotad sengångare hamrar de sig igenom en makalöst slö hyllning till rockpappan Little Richard i "Tutti Frutti".
Sedan går det undan på så sätt att musiken tätnar. Envist mal de på med en vägg av nästan orörligt stadiga blytrummor, en skvalpig elefantrövsfet bas och larmande svetsgitarr.
Orkanen närmar sig, men tillåts inte bryta ut med full styrka för då havererar trion i en kraft som de inte kan kontrollera. Balansen behålls intakt när Pascal spelar brutal och underbar splatterrock.