Hur kan man rappa i samma tonläge i tolv år, över sju plattor, och ändå vara intressant? Petter är rätt trist att höra a capella och skulle förlora en battle mot många av sina yngre kollegor. Så varför kommer han att överleva dem alla?
Tre ord: rutin, nyfikenhet, arbete. Om Petter var ett statligt verk skulle dessa ord utgöra hans värdegrund. Rutin ger stabilitet, trygghet. Nyfikenheten tar musiken framåt. Hårt, envetet arbete gör drömmar till produkter, textidéer till radiohits.
Petter har gjort inkrökt finsmakarhiphop och genreöverskridande popflörter, men det är på sina två senaste album han hittat hem: grunden är New York-skolans omutliga trummor, över dem ligger luftiga ljudbilder och refränger som sitter utan att vara schlagerfåniga. Gästerna är en mix av nykomlingar som Stor och gamla bekanta som Eyn?n?I: Petter tar sig an det nya, uppdaterar, men håller fast vid sina rötter.
Och när ljudbilder och gästartister byts ut är det skönt att ha Petter monotona stil att hålla fast vid, en konstant in en ibland alltför föränderlig värld.