Pop i sin renaste form

Alf fortsätter att leta efter den perfekta powerpopmelodin någonstans mellan Tom Pettys "The Waiting" och Wilmer X:s "Vem är den flickan?" Att han då och då är något stort på spåret har han visat i glimrande singellåtar som "Gröna Linjen" och "Kunde vart jag". Men ska vi vara riktigt ärliga har inget av hans tidigare album hållit rakt igenom. Dessvärre inte nu heller. Här finns samma enkla melodier som förut och samma direkta tonfall men fortfarande saknas de där riktigt starka refrängerna. Tio låtar på 32 minuter, ni fattar att det handlar om pop i sin renaste form. Men tyvärr inte i sin bästa form.