Manu Chao är världspop-ens Pippi Långstrump. En charmerande anarkist som bubblar av entusiasm.
Hans böljande kretsloppspop drivs med lånat bränsle från utflykterna i Central- och Sydamerika och egna ständigt återanvända musikminnen.
Tempot är högt och musiken snubblar oemotståndligt framåt som en accelererande iller med vibrerande morrhårsradar.
Ilskna politiska ord nöter som mjuk stålull i hans moraliska ideologibygge. Ibland dukar han upp tramsiga ramsor och svåra ordfällor för en språkdum svensk.
"La Radiolina" är ett strålande vitalt och ljusmarinerat album.