Det är så präktigt, duktigt och "rätt" att mattheten sätter in redan efter två spår på denna Hootenanny-liknade platta. Därefter blir allt bara plågsamt.
Dana Cooper är från Texas och Annika Fehling från Gotland och de trivs tydligen tillsammans. Visst, de försöker att beröra, men lyckas egentligen inte bättre än vilka barunderhållare som helst och det beror på att det inte finns en ton, inte en textrad som sticker ut. Lägg till två habila röster utan särart och lite lagom visdom och resultatet blir lika spännande som att åka bil mellan Linköping och Linghem.