Kommer du ihåg känslan av att vara tonåring? Den ständiga oron över att inte passa in och den omåttliga strävan efter popularitet. Varför någon skulle vilja återgå till denna känsla övergår mitt förstånd men tydligen inte dessa nostalgiska gossars.
För på sitt sjätte album har detta amerikanska femmannaband dragit ned mängden gitarrballader till ett minimum och i stället fokuserat på plastpunkiga kreationer som får Avril Lavigne att framstå som en modern Bob Dylan. Kalla mig cynisk men denna prepubertal pubskrålarrock känns inte alls som den återgång till ungdomens längtan efter äventyr, som bandet själva hävdar, utan snarare som ett trick för att förföra en köpstark målgrupp. Fy skäms, grabbar!