Art Garfunkel: Some enchanted evening
Rhino/Atco/Warner
Sorry, men det här är rent provocerande i sin meningslöshet. Art Garfunkels tolfte soloalbum bjuder på ett koppel av uddlösa, mjäkiga versioner av gamla amerikanska örhängen som fann sina ultimata uttolkare för säkert femtio år sedan. Resultatet är hissmusik av värsta sorten.
Art Garfunkel har alltid fått finna sig i att stå i skuggan av sin gamle kompanjon Paul Simon och det är inte svårt att förstå varför. Simon är låtskrivaren, den musikaliska motorn, innovatören; Garfunkel "bara" en röst. En sammetslen, tonsäker sådan förvisso; som en vårvind, om man vill vara välvillig - som en smygfjärt, om man är på sämre humör.
Rod Stewart är tyvärr redan framme vid sitt fjärde album med fåfänga tolkningar av gamla schlagers och jazzstandards. Jag hoppas Art Garfunkel har vett att stoppa efter sitt första haveri.
Lyssna inte heller på: Rod Stewart: The Great American songbook, Vol 1-4.
JOHAN KRONQUIST