Rått, melodiöst och alldeles strålande

CCCCIn Flames: A sense of purposeNuclear Blast/Universal

Foto: Fotograf saknas!

Musik2008-04-02 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I en metalvärld där 'utveckling' oftast är ett skällsord, har In Flames länge varit ett lysande undantag. Det fortsätter de med även i år. Den här gången har utvecklingen gått mot än mer melodiös, och möjligen mer gitarrbaserad, metal. I detta sammanhang är åttaminuterslåten "The Chosen Pessimist" ett oväntat, men välkommet avbrott. Balladerna är fler, vilket även det brukar ses som något negativt i den här genren, men In Flames klarar av det också.

Förutom låtarna har även ljudbilden ändrats: In Flames tycks återvända till det råare sound som präglade bandets tidiga historia i den myllrande Göteborgsscenen runt mitten av 90-talet.

Leder då kombinationen av melodier och rå ljudbild till något positivt? Definitivt. In Flames befäster sin position som Sveriges största, och ett av världens mest intressanta, band i den hårdare skolan. Sånginsatsen från Anders Fridén är som vanligt alldeles strålande, och är den avgörande orsaken till att det här förmodligen är ett av 2008 års allra bästa släpp.