Kanadensiska Kathleen tar ett stort kliv framåt på det tredje viktiga albumet. Framför allt är hennes egna låtar bättre. Hon ger oss några nära kvinnoporträtt, men också rättframma sånger om rasismen på Kanadas bakgård och om unga amerikaner som hellre flyr landet än drar ut i (läs: orättfärdiga) krig. Rolig och ful i mun är hon också. Hör henne stapla sarkasmer i rockiga "The cheapest key".
Rösten kan både smeka och bitas. Producenten Jim Scott (Whiskeytown) får ett gäng kändismusiker att dra åt samma håll och resultatet blir förförisk countryrock. Vi som älskar tolvsträngad Rickenbacker får också vårt.