Vilket fynd! Norska Rebekka är en mångsysslerska med förflutet på Stockholms stadsteater, både som skådis och kompositör. För ett par veckor sen spelade hon före Ane Brun här i Linköping. Rebekka har Stockholm som sin bas och det här är hennes tredje album.
Stämningsfull, suggestiv musik, där varje låt omsorgsfullt byggs upp, likt tablåer i en pjäs. Rösten är uttrycksfull och arrangemangen sofistikerade. Det finns en hel del nordiskt vemod i musiken. Men också orientaliska slingor. Pianolåtar är annars sällan min grej, men här skapas musikmagi.
En given platta på min fem-i-topplista när skivåret 2009 ska summeras.