Jag har alltid sett Kultiration som en speciell svensk reggae. Deras stil som utgått från rotreggae och mixat in dragspel och vemod har känts självklar men samtidigt väldigt egen. Experimenten har tagit dem långt men det senaste steget är bort från min smak.
Självbetitlade albumet innehåller en del fadd sång på engelska, trummaskiner mitt i det organiska och munkchanting från andra sidan jorden. Hade det inte varit för känsliga och svenskspråkiga "Lejoninna" så skulle skivan inte fått stanna kvar i spelaren.