Fem låtar, nej förlåt, fem strålar ljus, fem famnar kärlek, fem bevis till alla hedningar att det finns en pop-gud, eller gudinna.
Om Body talk (hela samlingen):
Sträck händerna i taket, lyft på hatten. Robyn drämmer handen i kaklet efter tre längder medley, och konkurrenterna står fortfarande på startpallen. Ärligt talat: jag trodde inte att hon skulle mäkta med Body talk-plattor under året. Övermod i en skakig skivbransch. Med denna samling blev det fyra, där var och en har överträffat den föregående. Del ett var hitspäckad och gav Robyn sin första (!) svenska listetta med ångvälten "Dancing on my own". Tvåan var sammanhållen, klubbig och ljuv. Trean är fantastisk.
Att portionera ut låtarna i tre delar var genialt: låtarna släpptes allt eftersom de blev färdiga, vilket gav arbetsro. Publiken fick munsbitar, men blev inte mätta. Alla låtar fick stå i centrum, inga blev gömda i mängden. Och nu, med samlingen, blir de tidigare låtarna nya igen, och får sitt rätta sammanhang: Snoop Dogg-samarbetet "U should know better" kändes som iögonfallande produktplacering i det lilla åttaspårsformatet, men blir här den sköna bagatell den föddes att vara.