På skiva
CCCCC
The Band: A musical history
Box med fem cd och en dvd
Capitol/EMI
Fort, fortare, fortast. En desperat skivbransch spottar i dag ur sigförmågor på löpande band och hoppas på snabba klipp via "Idol" och"Fame Factory".
Varför inte studera exemplet The Band, gruppen som sjöng "långsamhetens lov" mer än 30 år innan begreppet föddes?
Bandet gav ut sin första egna platta efter nästan tio år. Musikernahärdades som The Hawks under årslånga, tuffa turnéer med rocksångarenRonnie Hawkins. Samarbetet med Bob Dylan förändrade den musikaliskainriktningen. Han fick gruppen att döpa om sig. The Hawks blev TheBand. Det lät bättre. Tyngre. Fräckare.
I ett rosa hus i Woodstock -- "The Big Pink" -- komponerade manlåtar ihop med Dylan. Klassiker som "I shall be released" och "Thiswheels on fire" skapades här.
När The Band skivdebuterade 1968 hade kvintetten vuxit samman tillen levande organism där alla visste exakt vad de skulle göra. Det lätmärkligt nog både lössläppt och fruktansvärt tajt samtidigt.
"Music from Big Pink" var en sensation. Gruppen bröt både med sittyttre och med sin musik mot alla rådande trender. The Band vägrade tillexempel att ge intervjuer ett helt år efter skivdebuten. Det förtätadebara mystiken och ökade intresset -- ett koncept som för övrigt LarsWinnerbäck i dag praktiserar med samma framgång.
Medlemmarna såg verkligen ut som kusinerna från landet. Män medskägg och skit under naglarna. Inga konstiga flower power-hippies, ingatrippande psykedeliska galningar som vid den tiden domineraderockscenen. The Band lirade sådant folk kände igen: country, folk,blues, rockabilly och gospel.
Alla i bandet utom Garth Hudson sjöng. Och vilka ruskigt bra sångare sen!
Om debutplattan var lovande, så var uppföljaren "The Band" ett rentmästerverk. Musiken var grymt svängig och skönt avslappnad på sammagång. Texterna utspelade sig på den amerikanska landsbygden. "The nightthey drove old Dixie down" är ett bra exempel på hur det lät. Trotslysande enskildheter kunde ingen av de följande plattorna helt matcha"tvåan".
Nu har Robbie Robertson sammanställt den definitiva The Band-boxen.Kort sagt: den är fantastisk! Snygg, informativ med massor av bra,tidlös rockmusik. Hela historien berättas i text och toner. Allaväsentliga låtar finns med, kompletterade med tidigare ohörda demos,alternativtagningar och livespår. Och en underbar dvd där höjdpunktenär en smittande, febrig Rick Danko i "Stage fright". Självklart riktarman sig mot de mest inbitna fansen, och ja, jag erkänner, jag är smacki målgruppen.
Det sägs ibland att det var med The Band som rocken blev vuxen. Detligger något i det, attityden är inte ungdomligt vild och upprorisk.The Band handlade i stället om att utforska rockmusikens rötter. Om attförstå varifrån musiken kommer för att kunna ge den en spark långt in iframtiden.
Att musiken än i dag, mer än tre decennier efter tillkomsten, låter så fräsch och livfull, är rent knäckade.
The Band i korthet