När Rod Stewart först började göra sig ett namn på London-scenen i mitten av 1960-talet var det framför allt i kraft av en anmärkningsvärt kärv och bluesig pipa i kombination med god koll på gammal amerikansk blues, soul och r'n'b. Med nya "Soulbook" är Rod Stewart tillbaka på startlinjen efter en enorm och rumlande karriär som firad rockstjärna. Här knyter han ihop trådarna med egna versioner av gamla uttjatade örhängen som "Tracks of my tears" och "Wonderful world". Låtar som en gång formade Stewart som artist.
Det här är också, skriver han på omslaget, plattan han alltid drömt om att göra. Men den här typen av material kräver hjärta, smärta, hunger, desperation och valkiga nävar. Rod Stewart är numera, förvisso med all rätt, en elegant herre av de fina salongerna och han hittar aldrig fram till svärtan och djupet i sina gamla favoritlåtar.