blues
CCC
Louise Hoffsten: From Linköping to Memphis
Memphis International/
Border
Avståndet mellan Linköping och Memphis, Tennessee, må vara långt räknat i meter, men räknat i toner och skalor är det bara ett stenkast. Åtminstone om man heter Louise Hoffsten.
"From Linköping to Memphis" är som en sammanfattning av Hoffstens musikaliska karriär. Inspelad i Ardent Studios i Memphis, med erfarna musiker som tidigare jobbat med bland andra Al Green, Ann Peebles, Isaac Hayes och Booker T & the MGs, rymmer den en hoffstenifierad mix av blues, rock, jazz och soul.
Det borde sitta som en smäck, men gör det inte.
Inget fel på låtarna i sig och arrangemangen, med blåjazzigt blås, smygande stråkar och gospelkantade körer, är stilig och välavvägd. Men produktionen. Den varma soulkänsla som genomsyrar stora delar av albumet går delvis förlorad på grund av en på tok för uddlös och välpolerat kommersiell ljudbild. Det låter för snällt helt enkelt. Och varför måste hon envisas med att klämma in dessa förment hårda elgitarrer à la Shania Twain i de rockigare spåren?
Rösten är däremot allt utom uddlös. Louise Hoff-sten står mitt i livet (hon fyllde 40 år igår, grattis!) och all erfarenhet tycks samlad i denna självsäkra, balanserade stämma som vet att vibrera på de rätta ställena. Lyssna bara på den förtröstansfulla balladen "Rise" så förstår ni vad jag menar.
Det är också de lugnare bitarna som mest griper tag. Och som tur är finns det gott om såna här. Som den vemodiga, nattklubbsrökiga "Fall like Babylon" eller "Make the most of it", en mjuk carpe diem-visa som stryker sig som en spinnande katt mot din kind.
Om förra plattan, den nygamla "Knäckebröd blues" var en rå, oborstad och skamlöst sexuell blues-smocka är "From Linköping to Memphis" mer sofistikerad till form och innehåll och behåller åtminstone en hand på täcket. Det är på både gott och ont.