Om någon ber mig välja ut det bästa bandet blir jag alltid stum och försagd, det är en omöjlig uppgift. Om frågan däremot gäller vad jag avskyr är betänketiden aldrig lång.
Nightwish är rutten musik personifierad och deras bombastiska, svulstiga och helt perfekt framförda musik får mig att gå i taket innan första taktbytet och keyboardsolot. Tarja Turunen, kvinnan med den hysteriskt jobbiga operasången, fick förra året under uppmärksammade former kicken från bandet. Efter en lång och superhemlig jakt har de finska pojkarna presenterat en ersättare i den svenska doldisen Anette Olzon från Högsjö utanför Vingåker. Och prisa gudarna, hon låter inte alls som Tarja Turunen! Med Anette Olzon sänks den episka nivån hos Nightwish flera snäpp och kvar blir renodlad hårdrockspop. På det stora hela är Nightwish fortfarande anskrämlig smörja i mina öron, men nu bjuder sången in till lyssning i stället för att få mig att vilja krossa MP3-spelaren mot närmsta vägg. Nästa steg för Nightwish hoppas jag blir att ge den maniske keyboardisten foten och ersätta honom med en Massey Ferguson-traktor. DET skulle vara tufft att lyssna på!