Nina Persson växte upp i The Cardigans, men blev vuxen med A Camp.
Det var med A Camp hon tog steget längst ut på den artistiska trampolinen för att slå alla volterna helt på egen hand. Visst stod Niclas Frisk i kulisserna och bet på läppen som vilken Knape-mamma som helst, men A Camp var Nina Persson solo.
Och även om Nina Persson själv hela tiden tonat ner ambitionerna runt A Camp så tror jag att det varit ett riktigt hjärteprojekt och mycket viktigare än hon själv låtsats om. Just för att fokus blev så starkt på henne som person.
Nu sex år efter debuten är A Camp tillbaka och den här gången som ett äktenskapsprojekt med Nina Persson och hennes man Nathan Larson i huvudrollen och med Niclas Frisk som det tredje hjulet.
Debutens tydliga countryinfluenser är bortspolade och i stället är det orkestrerad och välproducerad melankolisk balladpop som presenteras. A Camp slår med "Colonia" ner sitt läger någonstans där tryggt och säkert byter namn till tråkigt och förutsägbart. Det blir visserligen bedårande i stycken men smått sövande som helhet och det är bara duetten med Nicolai Dunger som nuddar det magiska.
MATTIAS AHLÉN