Lagom efter medverkan i schlagerfestival dyker Idol-Sebastians soloalbum upp. Då jag tyckte att Sebastians låt var den starkaste i festivalstartfältet så känner jag mig välvilligt inställd från början.
Grabben har en bra röst och låtarna är ju skrivna direkt för honom, med text av honom själv förstås, så vad kan gå fel?
Jo, som alltid när det rör sig om skivbolagsprodukter, så vill man för mycket. Sebastian verkar ha svårt att bestämma sig vem han ska sälja sig till, ömsom är det småtjejerna som vill ha hjärta och smärta, ömsom är det tanter med smak för bittra texter om livet och ömsom är det lite coolare soulrock som gäller. Resultatet är en spretig och endimensionell samling halvbra låtar.
Pernilla Davidsson