Låtskrivare och förläggare, mannen bakom ABBA:s makalösa succé - och ett rött skynke för 70-talsproggarna. Stikkan Anderson symboliserar en epok i svensk nöjeshistoria.
Stikkan gjorde en klassresa långt innan begreppet började användas. Han växte upp i Hova i Västergötland med en ensamstående mamma som slet hårt för uppehället. Fadern okänd.
Han dog 1997 som mångmiljonär på fjärde våningen i ett hus på Östermalm I Stockholm, där närmaste grannen var familjen Wallenberg.
Då hade han skrivit cirka 3 000 sångtexter. Redan som tioåring uppträdde han och började skriva låtar. När han var sexton år sjöng han in egna dansbaneparodin "Tivedshambo". Den finns i dag i ett 50-tal inspelningar. Stikkan hade näsa för vad som kunde slå. "Ge folk vad folk vill ha", yttrade han på 70-talet och retade gallfeber på musikvänstern som avskydde hans "kommersiella" musik.
Nu får en av våra största nöjesprofiler en senkommen hyllning, som samtidigt är ett rart och ganska oförargligt dokument över en svunnen tid.
Stikkans text "En sång en gång för länge, länge sen" kunde ha varit signatur till alltsammans. Här träder ett annat och mer vardagligt 60-tal fram än det som vanligen lyfts fram. Folkhemmets 60-tal där Siwan, Lill-Babs, Ann-Louise, Lasse Lönndahl, Gunnar Wiklund och Carli Tornehave turades om att trona på Svensktoppen. Där nostalgi, landsbygdsromantik och svenska covers på utländska hits fick dominera.
Stikkans texter hade inga stora litterära ambitioner. Men orden ligger bra i mun - och speglar på sitt sätt tidsandan. Det gör både bondkomiken i Lill-Babs slagdänga "Är du kär i mej ännu Klas Göran?" liksom vardagspoetiska "Gröna små äpplen", en text som Monica Z förvaltar på bästa sätt.
Minnesvärd är också Siw Malmkvists ironiska insjungning av "Mamma är lik sin mamma". Sättet att kombinera ironi och humor går igen i Brita Borgs "Ljuva sextital". Stikkan försåg också Anita Lindblom med några översättningar/tolkningar. Svensk 60-talsschlager når sin topp med hennes inspelningar av "Sånt är livet" och "Nej jag ångrar ingenting".
Stikkans internationella genombrott kom 1974 med ABBA och "Waterloo" - och givetvis kryllar det av ABBA-inspelningar här. Han lärde sig utlandslansering med The Spotnicks redan på 60-talet. ABBA-succén bara svällde och Stikkan fick lägga ner textskrivandet och arbetade i stället heltid som gruppens skivbolagsdirektör, musikförläggare och manager.
Bland de sista ABBA-texter han var delaktig i är "Knowing me, knowing you" och "Dancing Queen". Som Jan Gradvall skriver i det läsvärda texthäftet:
"Det var ingen dålig avslutning för en av tidernas bästa svenska textförfattare."