Hennes genombrott var monumentalt, första skivan sålde elva miljoner exemplar och uppföljaren sex miljoner. Till och med Bob Dylan satt och tänkte på Alicia Keys, i låten "Modern times".
Hon har haft ett stenhårt jobb sedan början på 2000-talet och någonstans på vägen kom eftertanken. Trots skivframgångar och en begynnande Hollywood-karriär mådde hon inte bra. Hon var på väg att krascha rakt in i den berömda "väggen" där stressade och oaktsamma slitvargar har uppsamlingsheat.
Alicia Keys stannade upp och hämtade andan. Kände pulsen gå ner och hjärtat hitta rytmen igen. Nu är hon så redo för en ny platta. "As I am" är ingen självklar fortsättning på den klassiskt soulfärgade föregångaren "The diary of Alicia Keys". I stället letar "As I am" efter nya vägar, stannar till i popkvarter och handlar i Linda Perrys låtskrivarshop.
Det är hela tiden stora känslor på spel. Alicia Keys sjunger med slutna ögon och fäktande armar om förbannelsen och välsignelsen av kärleken med stort K. Det är långa stunder gripande. Men ibland känns gesterna tomma och melodierna sviktar under tyngden av hela känsloregistret och då känns "As I am" tyvärr underligt tom.