De schweiziska barocksolisterna spelar Brandenburgkonserterna mycket osentimentalt: ett vitalt spel med skön puls. Ibland förefaller tempot halsbrytande snabbt; de musikaliska fraserna ska väl inte nafsa varandra i bakhasorna. Men som helhet bjuds här ett luftigt och elegant spel. Vi är långt från en äldre tids allvarstyngda pompa.
Jacques Loussier med sin trio har också spelat in dessa sex konserter: en jazzmusiker och strålande pianist förklarar Bach sin kärlek och vördnad. Allt är inte övertygande, och ett drag av rutin kan nog märkas, men när det är som bäst - femte konserten! - möter man en inspirerad och djupt musikalisk tolkning av Bachs musik.
På sitt sätt lika tilltalande är skivan med den härliga titeln "Bach i Ålem". Här får man en kanske alltför gynnsam ljudbild av hur Bachs musik klingat i svenska kyrkor under långliga tider.
De cirka tjugo inslagen följer gudstjänstordningen: efter ett "preludium och fuga" följer "Allena Gud i himmelrik" och så slutar det med "Nu tacker Gud allt folk", framförda av både orgel och kör.
I första hand är det Ulf Samuelssons spel på den nyrenoverade och välljudande Strand-orgeln (från 1842) som gör detta till en härlig, hörvärd skiva. De som hörde Ulf Samuelsson förnämliga konsert i Vårfrukyrkan den 10 december får här återknyta bekantskapen med hans inspirerade spel.
Slutligen några ord om ytterligare en av John Eliot Gardiners inspelningar av Bachs alla kantater. Det är fråga om fyra kantater till "den tredje juldagen", vilket betyder musik för den 27 december. Inspelningen är också gjord just denna dag i en kyrka i New York.
Det övergripande intrycket av denna inspelning är att här understryks vilken outtömlig musikalisk och mänsklig rikedom som finns i Bachs musik. Särdeles skönt förmedlas den av sopranen Gillian Keith.
Per Olov Backman