Jag kan inte längre höra syrsor - det är trist." Så sjöng primadonnan Zarah Leander i början av 1960-talet med sitt mörka altvibrato. Minnets sorgsna kommentar till örats åldrande från en artist med lust till hela musikens hörbara spektrum.
Divan Leander hade blivit frustrerad av det varierade surret från albumet "108 Chinese crickets: Ting qui, listening to autum" på svenska skivbolaget Country & Eastern.
Förra året fick ljudkonstnären, sinologen och kulturentomologen Lars Fredriksson tillstånd av Jordbruksverket att importera ett hundratal knattesmå musikanter från Kina. I bagaget tog han med sig en utvald grupp kinesiska syrsor med arbetstillstånd.
Alla i ensemblen är mellan 8 och 13 millimeter långa och hannar. Deras vibrerande vingar och membran kan svänga så snabbt att de högsta frekvenserna inte uppfattas av ett mänskligt öra.
Däremot hör honorna hannarnas genetiskt programmerade parningssånger som en livslockande symfoni med löfte om artens fortbestånd. En organisk musikblandning av små individuella insektsljud, skapade för livets eviga kretslopp.
Av 100 timmars inspelad syrskommunikation redigerade Lars Fredriksson knappt 80 minuter till 19 låtar musik på cdn. Livsnödvändig sång för syrsor, men för oss människor bara som stämningsskapande ljudmiljö.
"108 Chinese ..." är som att odla en grönskande landsbygd i vardagsrummet, som att skapa en exotisk ljudpark runt soffgruppen.
Vad Zarah Leander inte visste, var att gamla traditionsstyrda kineser håller sina hörselnerver i form genom att möblera sin miljö med syrsornas läten. Alltså en slags funktionshemmamuzak med musicerande husdjur.
Därmed kommer den eviga tvistefrågan som ett brev på posten:
Är vad som helst musik bara det låter och kan höras av ett mänskligt öra eller uppfattas som svängningar av kroppen?
Jo, så är det nog i en tolerant och generös kultursfär. De flesta ljud som vi väljer att organisera och lyssna på blir definierade som musik. Även Hemglass påfrestande jingel.
Så även psykologiskt utprovad och enerverande muzak som styr kundernas tempo och köphunger mellan utbudet i varuhusens hyllor.
Eller tvångsplanterade verk av Beethoven som skrålar metalliskt ur högtalare för att driva ut oönskade besökare från värmen i kakelkorridorerna vid Köpenhamns centralstation.
"Men först lite musik" med Göran Greiders vitalt politiskt vinklade texter om privata musikupplevelser. Och spänstiga fritänkaren Mikael Strömbergs analyser, kunskaper och häpnadsväckande associationer som ibland ger mig tankesvindel.
"Musikliv - Vad människor gör med musik och musik med människor" av Lars Lilliestam. En lite torr och akademisk radda med teoretiska artiklar om musikens värde i både andliga och materiella dimensioner.
Böckerna är utgivna på Bo Ejeby Förlag.