The Ark: State of the Ark
Virgin/EMI
ATT DET SKULLE bli något stort av Ola Salo syntes tidigt. I gymnasiet satte han upp en Fritz Lang-inspirerad vårshow, och som specialarbete skrev han ett pampigt rekviem för stråkar, kör och slagverk. Han hade tagit intryck av pappa Lars medverkan i Växjö symfoniorkester och mamma Birgittas trakterande av kyrkorgeln, dessutom förde föräldrarna hem en massa spännande folkmusik från sina missionsresor till Afrika. Så småningom blev Ola inhoppare för Peter Jöback i "Kristina från Duvemåla".
När Ola Salo bildade The Ark hemma i Rottne var det självklart att det inte skulle bli ett "vanligt" rockband. Man spelade gitarr med elektrisk tandborste, hyrde in en balett som scenshow och hade en stråkorkester som förband. Gitarristen Jepsons mamma var textillärare och hjälpte till med scenkläderna. Redan från början var det storslagna och teatrala en viktig beståndsdel.
Däremot har Salo förtvivlat svårt att skriva poplåtar som funkar i praktiken. The Ark är, och kommer nog alltid att vara, mer känt som det där annorlunda och färgstarka Växjöbandet med den pråliga sångaren, snarare än för musiken man släppt ifrån sig. På de två första skivorna har gruppen bara lyckats skriva en enda låt, "It takes a fool to remain sane" som nästlat sig in i det kollektiva medvetandet.
Inför "State of the Ark" sades det att The Ark skulle bli mer dansanta och direkta. Singeln "One of us is gonna die young" var lovande -- en smash-hit med tempo, driv och catchy melodi som seglade upp jämsides med "It takes a fool..." på bandets repertoar.
Resten av albumet är långtifrån lika starkt, The Ark halkar snabbt tillbaka till sin svårlyssnade musikalpop. Produktion och arrangemang är stundtals imponerande i sin genomarbetade fantasifullhet, men precis som musikalmusik har svårt att fungera utanför strålkastarupplysta salonger har The Arks låtar problem att hitta sin roll utanför kompositörens lekfulla hjärna. Det blir som omvänd stumfilm, man hör ljuden men sitter i en nedsläckt sal.
Ge mig något jag kan använda.
Lyssna även på: David Bowie, Andrew Lloyd Webber, The Mo