Ingen "Twin Peaks" utan Angelo Badalementis stämningsskapande jazz. Ingen "Blade Runner" utan Vangelis fjäderlätta toner. Ingen "Attack mot polisstation 13" utan John Carpenters basgångar. Det finns vissa soundtrack som blir kultförklarade i samma ögonblick som filmen har sin öppningsdag. Uppföljaren till smått legendariska "Tron" ackompanjeras inte av ett sådant album.
Förutom ett enda verk. "Derezzed" är nästintill starkare, hårdare och snabbare än någonting som denna franska duo tidigare spottat ur sig under sina sjutton år tillsammans. Ja järnspikar vad det rycker i dansmusklerna. Utöver denna fenomenala låt har grabbarna gjort sin hemläxa vad gäller klassiskt spänningsskapande filmmusik och avviker sällan från mallen. I stället för de sedvanliga verktygen bakom ett album signerat Daft Punk - två synthar och en trummaskin - har de bjudit in en storslagen orkester vilket resulterat i ett på gränsen till svulstigt om än ytterst välgjort album. Mycket Hollywood-känsla, desto mindre Daft Punk.
Ärligt talat, hade det varit ett mindre älskat band hade detta album knappast blivit lika omtalat.