Och även om de ibland dansar bättre än de låter, så klarar även glesbygds-Friskis av att få killar att röra sig i synk. Själva definitionen säger att de ska vara unga och gärna fem. Statistiken att en bandmedlem hoppar av. Så såg historien ut även för det pojkband vars återförening gör att Harry Potter-premiärer och kungahus just nu hamnar i skymundan i den brittiska tabloidpressen: Take That.
Progress är just vad den låter som. Ett försök att göra saker bättre än tidigare. Visst innehåller skivan några spår som hade passat bättre för tjugo år sedan, men dessa vägs mer än väl upp av ett antal snyggt paketerade låtar med tydligt Robbie Williams signum. Fortfarande sjunger Take That inte bäst i världen och förmodligen dansar de mindre i synk än tidigare. De må inte nå upp till hypen om sig själva, men Progress visar att när det kommer till pojkband så kan gammal mycket väl vara äldst.