Tre album inom loppet av sex år är en rask - om än inte helt exceptionell - arbetstakt för en artist. Vad som däremot skiljer vetekornet Kristian Matsson från resten av de melodiska agnarna är hans genomgående höga kvalitet på allt de gitarrplockande fingrarna vidrör, så även denna gång. Sandpappersrösten, i rakt nedstigande led från folkvirtuosen Dylan, låter mer slipad än någonsin och ett kompband har även vågat sig in i ljudbilden på flertalet verk. Det är små finjusteringar som för utvecklingen framåt vid varje nytt album, förbättringar som gör det än svårare för lyssnaren att värja sig. Så som en rullande stenbumling tumlar Mattsson in och krossar alla ens föreställningar om hur folkmusik bör låta. Fantastiskt.
The Tallest Man on Earth: There?s No Leaving Now
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.